Viktiga organisationer för romer:

Romska Riksorganisationen
är ett samlande organ för Romers verksamheter och intresseföreningar.

Trajosko Drom
är en förening för romer och romsk kvinnoförening som arbetar med rättighetsfrågor och social utveckling för den romska minoriteten.

Romska Ungdomsförbundet
har som mål är att stödja romska ungdomar att involvera sig och agera för de romska ungdomarnas situation. Ett nationellt romskt ungdomsråd har bildats för att tillvarata de romska ungdomarnas tankar och idéer, krav och mål.

Kulturcentrum i Stockholm, RKC
är ett ”romernas hus” som bidrar till att värna, synliggöra och tillgängliggöra romernas kultur och kulturarv. Verksamheten omfattar konst och kultur, historia och språk, utbildning, pedagogik och forskning med mera.

Romska Musiksällskapet
vill synliggöra den romska musiken och därmed bidra till ökad förståelse för romsk kultur i Sverige.

Romska kulturhistoriska föreningen
vill visa att svenska zigenare (romer) som har varit i Sverige i ungefär 100 år inte skiljer sig så mycket från den ”vanliga” befolkningen.

Vad ska man göra om man blir diskriminerad?

Hur vet jag om jag har blivit trakasserad eller kränkt på ett sätt som omfattar svensk lag? I svensk lag om finns 6 olika former av diskriminering, 4 av dessa kan beröra etnisk tillhörighet:

1. Direkt diskriminering

innebär att någon missgynnas genom att behandlas sämre än någon annan behandlas, har behandlats eller skulle ha behandlats i en jämförbar situation.

2. Indirekt diskriminering:

innebär att någon missgynnas genom tillämpning av en bestämmelse, ett kriterium eller ett förfaringssätt som framstår som neutralt men används för att missgynna personer enligt ovan nämnda kriterier.

3. Trakasserier:

innebär ett uppträdande som kränker någons värdighet och som har samband med någon av de nämnda kriterierna ovan.

4. instruktioner att diskriminera:

innebär order eller instruktioner att diskriminera någon på ett sätt som avses i någon eller flera av punkterna ovan.

Vart vänder jag mig om jag blivit kränkt eller diskriminerad på en arbetsplats eller utbildning?

Om det sker på en arbetsplats eller i samband med arbete eller utbildning, skall vederbörande person i första hand prata med någon som du känner förtroende för. Det kan vara ett skyddsombud, ett fackligt ombud, en vän eller en kollega. Därefter bör en chef eller utbildningsledare kontaktas.

Både arbetsgivare och utbildningsanordnare är skyldighet att se till att trakasserier inte förekommer på arbetsplatsen eller på utbildningen. Om det gäller en arbetsplats men ingen chefsperson finns att vända sig till, eller om den personen är delaktig i brottet, bör man vända sig till ett fackligt ombud och/eller till diskrimineringsombudsmannen, DO. Man kan även anmäla händelsen till arbetsmiljöverket.

Gäller det en utbildning och inte arbetsplats kan man anmäla händelsen till utbildningsansvariga organisationen. För kommunala skolor kan man anmäla direkt till kommunens vård och omsorg.

Vart vänder jag mig om jag blivit kränkt eller diskriminerad utanför en arbetsplats eller utbildning?

Om kränkningen eller den diskriminerande handlingen gäller en händelse utanför arbetsplats eller utbildning, som i din vardag, kan man vända sig till polisen eller kontakta diskrimineringsombudsmannen för råd. Om det gäller en allvarlig händelse, oavsett var, bör man polisanmäla den. Det handlar trots allt om att någon har brutit mot svenska lag.

Organisationer man kan vända sig för att få stöd vid diskriminering:

• Diskriminering bör alltid anmälas till DO, diskrimineringsombudsmannen.
  Man kan även få råd och stöd av Romernas riksförbund
• Utsatta kvinnor kan få stöd och hjälp av exempelvis Kvinnojouren eller Riksorganisationen stoppa mäns våld mot kvinnor. Organisation finns för romska kvinnor:
  Riksförbundet Internationella romska och resande Kvinnocenter

År 2000 fick romerna erkännande i Sverige genom status som en av Sveriges fem nationella minoriteter. Då fick även deras språk, romani chib, status som officiellt minoritetsspråk. Som minoritet har romerna rätt att studera sin egen kultur och språk i skolan.

År 2012 var det femhundraårsjubileum för romerna i Sverige. Detta år lanserade regeringen en ”strategi för romsk integrering”. Man satsade 46 miljoner kronor, främst på utbildning och arbetsmarknadsprojekt, i syfte att minska befolkningsgruppens utanförskap. Målsättningen var och är fortfarande idag att de romer som föds i Sverige i dag som vuxna ska ha samma möjligheter i livet som en icke-rom.

Hur många romer finns det i Sverige?

I Sverige bor cirka 30 000 personer med romsk bakgrund permanent som har svenskt medborgarskap. Tillsammans med den inresande befolkningen från andra länder finns här runtomkring 65 000 personer med romsk bakgrund. Av dessa utgör en grupp svensktalande ”zigenare” en befolkning på cirka 3 000. Övriga kommer främst från Syd- och Östeuropa.

Vilka är romerna i Sverige?

Det finns mer än 50 olika romska grupper i Europa, men i Sverige brukar man i regel dela upp Romer i Sverige i fem huvudsakliga grupper:

• Kalé-romer
• Kalderash-romer
• Utomnordiska romer
• Nyanlända romer
• Resandefolket 

Kalé-romer

Kalé-romer, eller ”finska romer” kommer ursprungligen från Ryssland via Finland. De har antingen finska eller Kaale Romani som modersmål. Kalé-romerna utgör ca 3000 personer i Sverige och 10.000 i Finland. Dessa romer kom in i Sverige under 1600 – 1700–talet, och senare i samband med arbetskraftsinvandringen på 1960–talet

Kalderash-romerna

Kalderash-romerna tillhör Vlaxromerna som har en historia bunden till området Valakiet i de forna öststaterna, bland annat i Rumänien. De första individerna från den här gruppen kom till Sverige i slutet av1800-talet.

Utomnordiska romer

Utanför Europa kommer romer från olika delar av Europa där de flesta härstammar från slaveriet i Östeuropa. Dessa individer från lovara och kalderash-grupper härstammar ofta från romer som invandrade till Sverige i slutet på 1870-talet. Men sedan reste de vidare i Europa för att långt senare komma tillbaka hit permanent. Det var dessa Kalderash-romer som kom att benämnas ”zigenare.”

Nyanlända romer

Nyanlända romer är dbeteckningen på den större grupp som kommit in i Sverige i samband med kriget på Balkan 1990–talet och därefter. Deras språk är i regel Arli eller Gurbeti.

Resandefolket

Resandefolket är tillsammans med Kali de romerska grupper som bott längst i Sverige. Det är denna grupp omkringresande romer som fram till 1900-talet kallades ”tattare”, vilket idag ses som ett nedsättande ord på romer. Resandefolket i Sverige uppskattas idag bestå av cirka 20 000 individer

Romer i Sverige idag

Överlag är det svårt att generalisera romernas situation i Sverige eftersom de lever på så olika sätt. Framtill 1959 hade romerna i Sverige inte rösträtt. Idag har dom det och det finns inte längre några särskiljande lagar som gäller romerna Det finns idag ett mindre politiskt aktiva romer samt hundratals romska organisationer (föreningar) som på olika sätt arbetar för romernas intressen. Det finns idag romska kulturcentra för romsk kultur och romska ungdomsförbund som arbetar för att utveckla romska ungdomar.

Det första förslaget till tvångssteriliseringslagar i Sverige lades fram 1922. Det författades av Alfred Petrén och riktade sig främst mot vad man kallade ”sinnesslöa”. En utredning och lagförslag tillkommer 1929, men en lag tillkommer inte förrän 1933 och börjar gälla 1934 då den införs i praktiken. Lagar om tvångssterilisering fanns i Sverige under drygt 40 år, ända fram till 1976. Lagen drabbade främst mentalt handikappade, men även minoriteter och befolkningsgrupper som romer och samer.

Bakgrund till Tvångssterilisering i Sverige

Under slutet av 1800-talet i och med industrialismens framfart växte rasbiologin så småningom fram och etablerades 1922, samma år som steriliseringslagen antogs, som vetenskap i och med upprättandet av Rasbiologiska institutet i Uppsala. Syftet var att bevisa den vita rasens överlägsenhet. Sverige blev snabbt ett föregångsland internationellt och bedrev mycket forskning inom området. År 1924 bjöd rasbiologiska institutets chef Herman Lundborg in nazisten Eugen Fischer. Härifrån Uppsala tog nazisterna idéer och hämtade inspiration till sin egen rasideologi.

Tvångssterilisering och rasideologi

Tron på rasbiologi kom att leda till så kallad rashygien. Tvångssterilisering blev ett sätt att sålla bort ”dumma” personer och säkerställa folkets rasliga renhet. Även om rasforskning tappade sin förankring i vetenskapen och förlorade i betydelse fortsatte ändå steriliseringslagarna.

1934 års lag reglerade enbart sterilisering av så kallade rättsligt inkapabla. 1941 skedde förändringar i lagen med en bred politisk majoritet som gjorde lättare att tvångssterilisera människor med någon form av ”social indikation”. Krav på läkarbeslut togs bort och Medicinalstyrelsen fick själva fatta besluten.

Tvångssteriliseringar i Sverige genom åren

Tvångssteriliseringslagarna ledde till att omkring 65.000 personer i Sverige steriliseras. Av dessa är det ungefär hälften, eller 30 000 människor som steriliserades mot sin vilja. Toppen av steriliseringarna var under det första decenniet efter andra världskriget. Antalet ofrivilliga steriliseringar minskar därefter. Någonstans omkring 1950-talets mitt ändras inställningen till mentala handikapp i Sverige och de man tidigare uppfattat som sinnesslöa och man börjar diskutera deras rättigheter.

Denna rätt så plötsliga omställning kan delvis ha något att göra med sjukvårdens framsteg och framförallt utvecklingen inom psykiatrin. Under 40-talet introducerades lobotomi i Sverige. Allt från utvecklingsstörda till människor som led av depressioner lobotomerades. Eftersom diagnoser mellan sjuka och icke-sjuka flöt ihop och man fick större kunskaper om psykisk ohälsa började man diskutera individens rättigheter på ett nytt sätt.

Den så kallade könstillhörighetslagen infördes 1972 som anger under vilka omständigheter transsexuella och intersexuellapersoner får byta juridisk könstillhörighet. Då lade man också in ett krav på att patienten måste vara steril, både för att få tillstånd att byta juridiskt kön och undergå könskorrigerande underlivskirurgi. Några medicinska skäl angavs inte utan syftade enbart till att hindra denna grupp från att bli biologiska föräldrar.

Tvångssterilisering av romer och andra folkgrupper

Lagen om tvångssterilisering avskaffades först 1976. Av de 30.000 människor som steriliserats mot sin vilja finner man även minoriteter och befolkningsgrupper. Man bör ha i åtanke att antiziganismen, eller rasismen och motståndet riktad särskilt mot romerna var stark under den större delen av 1900-talet och statligt sanktionerad.  Man vet inte exakt hur många romer som drabbades, men man tror att det var minst mellan 400-500 personer kommer från ”resandegrupper,” vilket innebär olika romska folkslag. Även det idag nedsättande namnet ”tattare” förekommer i dokumentation, en beteckning som var vanlig på just omkringresande romer. Även samer förekommer i dokument.

1937 infördes ”mödrahjälp” och barnbidrag i Sverige för att hjälpa mödrar som hade ekonomiska svårigheter. I praktiken användes detta bidrag som ”morot” för att övertyga kvinnor om att sterilisera sig. Ett Utdrag ur en barnavårdsinspektörs ansökan om sterilisering av en kvinna i mitten av 1940-talet lyder:

”Sökanden – även mannen – är av tattarsläkt och för alltjämt ett kringflackande liv. […] Det kan icke anses önskvärt, att ytterligare barn föres in i detta hem. […] Mödrahjälp för det sist födda barnet har beviljats endast under förutsättning att steriliserande operation företages.”

Romani chib har en lång och och intressant historia. Här besvarar vi frågor som om hur det uppstod, hur det uppstod och om språket i Sverige.

Vad är Romani chib?

Romska, Romani Chib eller bara Romani, är romernas språk och har sitt ursprung i Indien. I Sverige har fick språket status som minoritetsspråk år 2000. Namnet Romani Chib betyder helt enkelt ”romskt språk”.

Romani, eller Romani chib,  och är nära släkt med andra indiska språk som hindi, sindi och panjabi som talas i Indien idag. Språket har utvecklats olika i världen eftersom romerna utvandrade från Indien för mer än 1000 år sedan som nomadfolk. Detta innebär att det finns många olika dialekter och at olika romerska grupper ofta inte förstår varandras version av romani.

Idag i Sverige talar omkring 40 000 personer språket romani. Romani talas över hela världen hela världen och bara i Europa uppskattar man att antalet romanitalande personer uppgår till omkring 14 till 17 miljoner personer. På olika dialekter av romska även kallas Romska även romanès, romani, romani chib, čhib eller šib. Dialekterna har utvecklats långt ifrån varandra på vitt skilda håll i världen. Detta innebär att ibland förstår romer varandra sisådär eller kan gissa sig till betydelsen av olika ord. Ibland förstår de inte varandra ett dugg. Det finns även romer som inte alls har kvar sitt språk och därför inte har kvar sitt språk. Detta är på grund av förtryck och lagskrift i olika länder, som innebär att romer på olika ställen inte har varit tillåtna att tala sitt eget språk.

Romani chib i Sverige

Precis som svenska är romani ett Indoeuropeiskt språk som härstammar från Sanskrit. Vårt språk står ju långt ifrån Romska, men till skillnad från romska dialekter skiljer det sig betydligt längre än 1000 år i språkutvecklingen mellan svenska och romska. Men det finns faktiskt likheter i uttal av vissa ord mellan svenska och romska språk, samt ord som liknar varandra och uppenbarligen kommer från samma stam.  Enda sedan början av 15000-talet då romer etablerade sig i Sverige har romska haft en del inflytande på svenska och gett oss en del låneord och slang. Bland slangord i svenskan som kommer från romska kan man exempelvis nämna tjej, lattjo och haja. Dessa uttryck är i romska inte alls slang utan kommer istället från helt vanliga standardord, från śej, laśo och hatjarav. Även ord som pröjsa, vischan och pava kommer från romska.

I och med att romerna fick status som minoritet år 2000 tillsammans med andra minoriteter blev Romani ett officiellt minoritetsspråk. Lagen innebär att personer med romsk bakgrund har rätt att lära sig sitt språk och lära sig om sin egen kultur. Idag finns inte många böcker på romska, men bland dessa förekommer sagor och sånger. Även en del kapitel ur evangelierna har översatts till romska och det pågår översättning av hela bibeln. Flera svenska barnböcker finns översatta till romska, till exempel böckerna om Katitzi av författarinnan Katarina Taikon som själv har romskt ursprung.

1959 utökades romernas rättigheter i Sverige. Man tillät deras barn gå i svenska skola och romerna fick rösträtt. Mot slutet av 1990-talet ville dock den svenska staten att romerna skulle assimileras i in i Sverige och försvenskas genom att överge sina kulturer. År 2000 erhåll dock romerna tillsammans med andra minoriteter officiell status som minoritetsfolk och idag arbetar Sverige för att romernas kultur och språk skall bevaras.

Romerna är dock långt ifrån integrerade i samhället och deras situation i Sverige är inte okomplicerad. Inte bara i Sverige, utan i hela Europa utsätts romerna för mer diskriminering är någon annan folkgrupp. Spänningar mellan romer och svenskar har växt under åren i och med att Polisens ”romregister” blev känt hösten 2013. Även på grund av att romer som normalt sett lever i andra länder kommer till norden och i huvudsak livnär sig på tiggeri spär på spänningarna ytterligare.

Bakgrund – Romernas allmänna situation i Sverige

Det var inte förrän 1959 som romska barn fick gå i skolan och romer fick rösträtt. Och vid slutet av 1900-talet ville svenska staten att romer skulle överge sin kultur och försvenskas.

Trots detta är romer den grupp som utsätts mest för diskriminering och främlingsfientlighet – något som inte bara sker i Sverige utan i hela Europa. Polisens ”romregister”, som blev känt hösten 2013, och tiggeri är två av många tecken på romernas situation i Sverige nu under 2000-talet. De svenska romerna har långt kvar till lika villkor. År 2010 lämnade FPs Maria Leissner, en dyster utredning till regeringen från Delegationen för romska frågor.

Utredningen uppskattade samhällskostnaden för att hålla 8 av 10 romer i utanförskap till oacceptabla 12–13 miljarder kronor per år eller 560 miljarder under en livstid. Med facit i hand kan man konstatera att Sverige hittills misslyckats kapitalt med att integrera romerna.

Hur lever romerna i Sverige?

I samband med erkännandet år 2000 av romerna som nationell minoritet borde inte romerna längre uppfatta sig själva som andra klassens medborgare. Men ändå motverkar samhället romerna och det kommer att ta lång tid innan de kan leva under samma förutsättningar som svenska.

Leissners rapport 2010 konstaterade att hela 80 procent (!) av de 50 000 svenska romerna levde i permanent utanförskap utan egen försörjning. I Malmö var 90 procent av stadens 3 500 vuxna romer bidragsberoende. Den nämnda utredningen berättade om att många romska ungdomar misslyckas i skolan och saknar stöd hemifrån. Sociala problem går i arv och bildar negativa mönster. Leissner att det skulle ta ytterligare minst 20 år innan ett nyfött romskt barn skulle få uppleva samma möjligheter som andra svenskfödda barn.

Sverige måste förse romerna med utbildningsresurser för att de ska kunna bli aktivt delaktiga i samhället. Romerna önskar delta i integreringsarbetet. Man förordar till exempel anställning av kompetenta romer som förebilder för barnen. De unga romerna önskar mer vägledning och uppmärksamhet, något som de anser sig sakna. Liksom andra minoriteter har romerna sin egen livsstil, sina traditioner, seder och bruk.

Utanförskap och diskriminering

Diskrimineringsombudsmannens rapport från 2006 ger en tydlig bild av ett samhällsförtryck som fortfarande drabbar såväl romska individer som romer som grupp. Rapporten innehåller en lång rad beskrivningar av och exempel på inkomna anmälningar om diskriminering och visar att romernas förtroende för socialtjänst, polismyndigheter, sjukvård och domstol är mycket lågt. Exempelvis har kvinnorna svårt att få hjälp av kvinnojourer. Det är svårt att få behövande kvinnor dit och flera vittnar om att de inte känner sig väl bemötta.