Antiziganism är ett samlingsnamn på rasism och fördomar mot romer (”zigenare”). Termen är lånad från tyskans Antiziganismus och kan jämföras analogt med Antisemitism, alltså hat mot judar eller semitism. Antiziganism baseras ofta på stereotyper förknippade med romer.
Antiziganism i Sverige
I Sverige finns fem erkända nationella minoriteter, varav romerna är en av dessa. De fem minoriteterna är judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar. De har även egna minoritetsspråk som är jiddisch, romani chib, samiska, finska och meänkieli. Idag har romerna liksom de andra nationella minoritetsgrupperna rätt att gå i svensk skola, samt att få undervisning i och utveckla sitt eget språk och sin egen kultur. Men så har det inte alltid varit.
I Sverige har motståndet mot romerna en lång historia, något som vi ser tydliga spår av ända från tidiga 1500-talet. År 1512 noteras romerna för första gången i Sverige. År 1560 bestämde Sveriges första protestantiske ärkebiskop, Laurentius Petri, att prästerna skulle undvika allt slags umgänge och kommunikation med romerna. Och under år 1637, skulle alla romer landsförvisas under dödshot.
Vid början av 1900-talet drabbades romerna i Europa av den systematiserade rasideologin. Fram till 1954 tilläts inte romer att invandra från andra länder till Sverige. Så sent som under 1960-talet hindrades romska barn från att gå i svenska skolor. Romer reste då omkring och bodde i läger eftersom de endast fick stanna i en kommun under kort tid.
Antiziganism i världen
Antiziganism förekommit sedan medeltiden och var spridd i hela Europa vilket innebar att romerna antingen förslavades eller att de tvingades leva under ständig flykt genom århundradena. I tidiga bysantinska dokument från 1200-talet nämns romer som Atsínganoi och beskrivs som onda trollkarlar som genomförde sataniska riter. Romerna förslavades i krig under 1400-talet och klassificerades i grupper enligt de uppgifter man gav dom som slavar. Under 1500- och 1600-talen förbjöd ett flertal länder som England och Frankrike romer från att vistas i länderna och att ta sig in i dom. 1710 beslöt den tysk-romerska kejsaren Josef I att alla romska män skulle hängas utan rättegång. Kvinnor och unga män skulle få spöstraff och sedan förvisas.
Porajmos – den romska förintelsen
Under 1900-talets början diskriminerande man romerna med särbehandling, något som fortsatte och intensifierades under nazisterna styre i Tyskland. Redan år 1899 i Munchen hade man börjat katalogisera alla romer som levde i de tyskspråkiga länderna. Denna dokumentation användes senare i den romerska förintelsen under andra världskriget, Porajmos eller Samuripiden (romska i betydelsen uppslukande respektive massmord), Romer och Sinti, vilket var en romsk befolkningsgrupp i just tyskspråkiga områden, var det folkslag som drabbades hårdast näst efter judarna av nazisternas rasutrotning under Andra världskriget.
1933, det år som nazisterna kom till makten, instiftade det nationalsocialistiska styrande partier Lagen om ärftlig hälsa (Erbgesundheitsgesetz) som kom att användas som juridisk grund för tvångssterilisering av romer och sinti. I september 1935 då Nürnberglagarna infördes stod judarna i centrum, men även romer och andra icke-ariska folkslag nämns. Som förtydligande kommentar till avsnittet om medborgarskap kan man läsa: ”Eftersom en förutsättning för rätten att vara medborgare är att man är av tyskt blod, så kan en jude inte bli medborgare. Detsamma gäller för andra raser vars blod inte är närbesläktat med det tyska, som till exempel zigenare och neger.”
År 1936 påbörjade Dr Robert Ritter på Rashygieniska och befolkningsbiologiska forskningsinstitutet en omfattande rasbiologisk forskning av romer och sinti. Under Andra världskriget jagades och dödades Romer och Sinti av den tyska Einsatzgruppen på östfronten. Tusentals människor från denna befolkningsgrupp fördes till arbets- och förintelseläger från Tyskland och de av Tyskland ockuperade länderna i Europa. År 1938 inleddes deportationerna av romer till koncentrationsläger. De första 700 personerna fördes till Dachau, Buchenwald, Sachsenhausen och KZ Lichtenburg. Under 1943 skapades ett särskilt ”zigenarläger” i Auschwitz-Birkenau där man förvarade över 20 000 romer/sinti.
Romerna och Antiziganismen idag
Det har varit svårt för romerna att få erkännande för det som hänt under det senaste århundradet. Först under 1982 erkände Västtyskland att romer förföljts och mördats under förintelsen och först 2012 fördes ett minnesmärke upp i Berlin. Romerna idag lever fortsatt under svåra förhållanden i Europa. Idag lever flest romer i Rumänien, som har ca två miljoner romer, tätt efterföljt av Bulgarien, Slovakien, Tjeckien och Ungern. I en undersökning av EU lever 90% av romerna i medlemsländerna under de nationella fattigdomsgränserna. Endast 15% fortsätter skolgång efter grundskolan och endast en av tre romer har förvärvsarbete. Hälften av alla romerna angav att de utsatts för diskriminering på grund av deras etniska bakgrund under det senaste året.
