Romernas kultur i Sverige

1959 utökades romernas rättigheter i Sverige. Man tillät deras barn gå i svenska skola och romerna fick rösträtt. Mot slutet av 1990-talet ville dock den svenska staten att romerna skulle assimileras i in i Sverige och försvenskas genom att överge sina kulturer. År 2000 erhåll dock romerna tillsammans med andra minoriteter officiell status som minoritetsfolk och idag arbetar Sverige för att romernas kultur och språk skall bevaras.

Romerna är dock långt ifrån integrerade i samhället och deras situation i Sverige är inte okomplicerad. Inte bara i Sverige, utan i hela Europa utsätts romerna för mer diskriminering är någon annan folkgrupp. Spänningar mellan romer och svenskar har växt under åren i och med att Polisens ”romregister” blev känt hösten 2013. Även på grund av att romer som normalt sett lever i andra länder kommer till norden och i huvudsak livnär sig på tiggeri spär på spänningarna ytterligare.

 

Bakgrund – Romernas allmänna situation i Sverige

Det var inte förrän 1959 som romska barn fick gå i skolan och romer fick rösträtt. Och vid slutet av 1900-talet ville svenska staten att romer skulle överge sin kultur och försvenskas.

Trots detta är romer den grupp som utsätts mest för diskriminering och främlingsfientlighet – något som inte bara sker i Sverige utan i hela Europa. Polisens ”romregister”, som blev känt hösten 2013, och tiggeri är två av många tecken på romernas situation i Sverige nu under 2000-talet. De svenska romerna har långt kvar till lika villkor. År 2010 lämnade FPs Maria Leissner, en dyster utredning till regeringen från Delegationen för romska frågor.

Utredningen uppskattade samhällskostnaden för att hålla 8 av 10 romer i utanförskap till oacceptabla 12–13 miljarder kronor per år eller 560 miljarder under en livstid. Med facit i hand kan man konstatera att Sverige hittills misslyckats kapitalt med att integrera romerna.

 

Hur lever romerna i Sverige?

I samband med erkännandet år 2000 av romerna som nationell minoritet borde inte romerna längre uppfatta sig själva som andra klassens medborgare. Men ändå motverkar samhället romerna och det kommer att ta lång tid innan de kan leva under samma förutsättningar som svenska.

Leissners rapport 2010 konstaterade att hela 80 procent (!) av de 50 000 svenska romerna levde i permanent utanförskap utan egen försörjning. I Malmö var 90 procent av stadens 3 500 vuxna romer bidragsberoende. Den nämnda utredningen berättade om att många romska ungdomar misslyckas i skolan och saknar stöd hemifrån. Sociala problem går i arv och bildar negativa mönster. Leissner att det skulle ta ytterligare minst 20 år innan ett nyfött romskt barn skulle få uppleva samma möjligheter som andra svenskfödda barn.

Sverige måste förse romerna med utbildningsresurser för att de ska kunna bli aktivt delaktiga i samhället. Romerna önskar delta i integreringsarbetet. Man förordar till exempel anställning av kompetenta romer som förebilder för barnen. De unga romerna önskar mer vägledning och uppmärksamhet, något som de anser sig sakna. Liksom andra minoriteter har romerna sin egen livsstil, sina traditioner, seder och bruk.

 

Utanförskap och diskriminering

Diskrimineringsombudsmannens rapport från 2006 ger en tydlig bild av ett samhällsförtryck som fortfarande drabbar såväl romska individer som romer som grupp. Rapporten innehåller en lång rad beskrivningar av och exempel på inkomna anmälningar om diskriminering och visar att romernas förtroende för socialtjänst, polismyndigheter, sjukvård och domstol är mycket lågt. Exempelvis har kvinnorna svårt att få hjälp av kvinnojourer. Det är svårt att få behövande kvinnor dit och flera vittnar om att de inte känner sig väl bemötta.